BB - Bolagen bestämmer

Vad är det bolagen vill ha? Avreglering och fri konkurrens lyder den officiella retoriken. Det stora antalet uppköp och fusioner talar dock ett annat språk. Monopol, eller åtminstone ett litet oligopol, är en direktörs våta dröm. Statistiken berättar att Norge, Storbrittannien, USA och ett par länder till är Sveriges främsta handelspartners. Statistiken ljuger dock. Det är nämligen några hundra stora bolag som antingen handlar med varandra eller med sig själva. Jo, en tredjedel av världshandeln är så kallad intrahandel, alltså handel mellan dotterbolag inom samma koncern.

Vår tids dominerande ideologi är varken socialism eller liberalism. Det är ideologin om största möjliga avkastning på investerat kapital. Hela världen är en enda stor marknad och allt förvandlas till varor på denna marknad. Förvisso står större delen av befolkningen lite vid sidan om, men deras insats är att betala amorteringar och räntor på gamla lån. Svårigheten att avskriva dessa lån beror på att de står som garant för hela världsekonomin. Även de rikaste länderna som Japan och USA har stora skulder, men det är inget problem så länge man också har stora fordringar…

90-talet innebar en kraftig kursändring i politiken. På tio år avreglerades sex marknader, nämligen tele, post, inrikesflyg, järnvägstransporter, lokal busslinjetrafik samt el. Borgarna gjorde en del av jobbet och sossarna resten. För konsumentens bästa sades det, men de som tjänade på detta var de privata bolagen som fick fler och större marknader att erövra. För tågresenären innebar det rent konkret att du istället för ett bolag var tvungen att köpa biljett hos två eller fler. För elkonsumenten innebar det att du vid köp av en dyr mätare kunde välja någon av fler än 200 elleverantörer.

De borgerliga partierna är såklart nöjda med denna värld, medan Socialdemokrater hävdar att EU är den nödvändiga motvikt som krävs eller åtminstone ska bli. Här finns dock en mängd problem. För även om de svenska EU-parlamentarikerna och statsråden kämpar så gott de kan så har EU främst blivit en inre marknad för några av världens rikaste länder. Intresset för att ta bort tullar och andra subventioner på jordbruk eller textilier är minimalt. EU-kommissionärer kommer istället hit och kräver att vi säljer sprit i butik och kulturkommissionären vill att vi tar bort förbudet mot reklam riktad mot barn. Sådana åtgärder leder knappast till ökad jämlikhet, men avslöjar något om uppdragsgivaren…

Marknadens makt är lika uppenbar som att allt fler genomskådar retoriken.

Klas Corbelius

____________________________________________________
Allt material på denna sida är © Copyright 1999 Qvo Vadis.
Qvo Vadis är optimerat för 1024x768 punkters upplösning.