Nu är det dags för konflikt!

Socialdemokratin har problem och läkaren är SSU:s förbundssekreterare Lena Hallengren. Thomas Bergh undrar dock om inte medicinen är rena giftet.

Den 25 augusti publicerade Lena Hallengren en artikel på DN-Debatt. Det gjorde hon som ledare för den ungdomsgrupp som arbetat internt inom socialdemokratin med syfte till att vinna ungdomar till partiet. Publiceringen är tänkt som ett politiskt program, en framtida socialdemokrati som ska vinna en hel generation. Till förslagen hör krav på ett förändrat, ett mindre auktoritärt styre i partiet, med lyhördhet och ödmjukhet. Hallengren beskriver det som en kärleksaffär mellan å ena sidan partiet och å andra sidan väljarna. Men metaforen är illa vald. Kärlek och politik ska inte mixas och att beskriva politik vid kärlek kan bara bli fel. Politik handlar om konflikt och åsikter som ska drivas och åhörare som ska övertygas, ganska långt från kärlek.

Saknar samhällsanalys

Som politiskt handlingsprogram är publikationen i stort sett värdelös. Avsaknaden av samhällsanalys är fullständig och idéerna må låta nydanande. Som att det inte längre är klasstillhörighet som förenar socialdemokratiska väljare. Istället ska grunden för ett arbetarparti byggas på "en idé om framtiden - en socialdemokratisk framtid." Vad denna framtid innebär får man aldrig klart för sig men om det innebär samma politik som partiet bedrivit sedan valet -94 är visionen mer lik ett ruttnande as än en levande framtid.

Enligt Hallengren har socialdemokratin att locka till sig tre grupper i samhället. Akademiker, löntagaren som inte känner sig som en arbetare och företagaren. Men vad beror det på? Om programmet skulle innehålla en samhällsanalys skulle frågan aldrig belysas. Samhället består av orättvisor. Socialdemokratin är, eller borde vara, en rörelse vars mål är att bekämpa dessa orättvisor. Orättvisornas karaktär beror på breda klassklyftor. Om det är så att socialdemokratin ska värva väljare från alla samhällsklasser, som Hallengren vill, kan inte längre socialdemokratin vara en rörelse som bekämpar orättvisor, klassklyftor.

Eftersom en så pass bred väljarbas skulle innebära att politiken ska innehålla konsensus i åsikterna och på denna konformitet skulle klassklyftorna vila. Om socialdemokratin vill vara ett parti som arbetar mot orättvisor måste vi möta dem där de existerar, i klasskonflikten. Därmed ska inte socialdemokratin vända sig mot de som inte tillhör de förtryckta i samhället. Om den socialdemokratiska analysen av samhället är korrekt, vilket den är i klassanalysen, kommer däremot intellektuella som inte tillhör de förtryckta att förena sig med socialdemokratin.

Är du ful kan du inte göra politisk karriär

Det finns andra brister i artikeln. När en diskussion lyfts hur socialdemokratiska ledare ska vinna gehör för idéer genom media slås ett nytt bottenrekord. "Tonval, kläder och attityd är lika viktiga som de ord man för fram." Jo, en partiledare ska vara snygg, sportig, vältalig och häftig. En Haider, Blair eller Stoltenberg är den framtida politikern. Är du ful kan du inte göra politisk karriär!

Möjligtvis är det en verklighet hon beskriver. Men är det en verklighet som ska accepteras och som vi ska anpassa oss efter eller är den värd att förändra? Naturligtvis finns kraven med på att välja in ungdomar i styrelser och nämnder. Det är viktigt, skam vore att påstå något annat, men det får inte bli ett självändamål. Man ska inte sitta bara för att man är ung. Vi har skickat in ungdomar på samma sätt tidigare, resultatet; 10 000 avhoppade ungdomspolitiker! En politiker ska ha en vilja och idéer för att sitta med. Man ska inte bara sitta med och vara ung utan faktiskt vara med och skapa något.

Var är självkritiken?

Det intressanta med hela arbetet är avsaknaden av självrannsakan. Varför erkänner man inte att vi tappat väljare för att vi svikit de våra. De röstade fram oss för att vi skulle bygga upp välfärden, men vi rev den. De röstade fram oss för att vi skulle satsa mer på offentlig sektor, men istället sänker vi skatterna. Man vägrar att erkänna det för sig själv och påstår att "vi inte lyckats förklara varför vi sparat." De förstår varför vi sparat, men de håller inte med om att det var rätt! Istället ska vi ändra våra interna strukturer. Det är nödvändigt om vi ska värva medlemmar, förvisso. Bara om folket kan få inflytande genom politiken kommer de att använda den. Men fler väljare får vi endast genom att ändra vår politik och faktiskt bekämpa de orättvisor som finns, det vill säga klassklyftorna.

Reds anm: Den 6/9 skrev forskarna Håkan Hvitfelt och Lars Nord på DN debatt att: "Ärlighet och kunnighet prioriteras högst av väljarna - inte ungdom, kvinnligt kön eller tv-mässighet. Bara tre procent i åldern 15-29 år anser att ungdom är en mycket viktig egenskap."

Thomas Bergh

____________________________________________________
Allt material på denna sida är © Copyright 1999 Qvo Vadis.
Qvo Vadis är optimerat för 1024x768 punkters upplösning.