En viktig statlig debattbok

Qvo Vadis har tänkt att börja läsa SOU (statens offentliga utredningar)... Trist kan tyckas, men här finns något som ofta saknas i den svenska offentliga debatten, nämligen sakliga analyser. Peter Björkman har läst en SOU om kampen mellan ekonomerna Sven Grassman och Assar Lindbeck.

SOU 1999:150 är viktig läsning. Det är en debattbok av journalisten Torsten Sverenius som handlar om Sveriges ekonomiska utveckling från 1970 och framåt och ger en god bild av tillståndet i den svenska kapitalismen under dessa år. I boken kommer keynesianer och monetärrister till tals, båda sidor respekteras av författaren som dock kanske har sina starkaste sympatier hos den ekonom som förlorade ekonomernas maktkamp på 70-talet, nämligen Sven Grassman.

Maktkampen mellan ekonomerna Assar Lindbeck och Sven Grassman i början av 70-talet beskrivs ingående. Lindbeck var chef och Grassman vice chef på det viktiga Institutet för Internationell ekonomi. Grassman menade att det var fel i Riksbankens siffror och att tillståndet i ekonomin inte var så dåligt som de ledande ekonomerna ville göra gällande. (Ett tillstånd man tog till intäkt för att dra ner på utbyggnaden av offentlig sektor t.ex.). Grassman ville ha forskningspengar för att driva frågor om bl a kommunal ekonomi, men Lindbeck vägrade att ge honom det. Han ombads söka sponsorpengar från storkapitalet, något han vägrade, eftersom han inte ville liera sig med dem han i sin forskning skulle komma att kritisera.

Grassman blev ställd ensam och utan stöd från de "socialistiska" ekonomer (P-O Edin och Willy Bergström), som kunde hjälpt honom att trots allt få vissa forskningsanslag. Detta ledde till att Grassman förlorade sitt arbetsrum på institutet. Utgången av denna strid blev en vändpunkt för ekonomerna i landet. Runt 1974 svängde alla ekonomer efter Lindbecks pipa och Keynes slängdes ut med Grassman. Ett kryperi för Lindbeck blev fallet, för man ville ju inte hamna ute i kylan som Grassman, som PO Edin berättar i utredningen.

Sverenius visar i sin bok också på några iögonfallande fakta. Tvärtom vad många tror har den offentliga sektorn i Sverige minskat relativt alla andra OECD-länder (utom Kanada, USA och Nya Zeeland) mellan 1970 och 1996. I genomsnitt har offentliga sektorn ökat med 44,5 procent i Sverige medan den i övriga OECD-länder ökat med 72 procent. På 70-talet var redan utbyggnaden av offentlig sektor i princip slut, den skedde främst på 60-talet! Detta är intressanta fakta då de ledande ekonomerna (med Lindbeck i spetsen) menat att den växande offentliga sektorn på 70-talet var en viktig orsak till 90-talets depression och massarbetslöshet.

Sverenius gestaltar hur tudelningen av samhället växt fram, där finansvärldens (i finansexpansion är Sverige världsledande) och de stora exportföretagens framgångar och ökade vinster ställs mot småföretagens och offentlig sektors stampande på stället. Han beskriver privatiseringarna som nu också hotar Posten, och citerar Göran Persson som tycker att det är pinsamt att behöva möta finansvalparna i USA och behöva dras med att de ger honom pikar för den "löjligt feta" offentliga sektorn i Sverige.

Sverenius menar att detta för handlingsmänniskan Göran Persson besvärande faktum tillsammans med ideologisk osäkerhet hos den ledande socialdemokratin bidrar till den snabba privatiseringen.

Politiken känns när man läser Sverenius mindre och mindre beroende av vilket parti som har makten, ju längre man kommer i boken ju starkare blir denna känsla. Ofta är maktanalysen snarlik hos Lönnroth(v) och Wibble(fp).

Att demokrati kräver folkbildning och att makten bör synas för att ett icke tudelat Sverige för alla människor skall kunna växa fram, känns mer och mer som ofrånkomligt ju längre jag läser i denna SOU. Det är också den avslutande tanke Sverenius vill förmedla till oss läsare/medborgare: vi måste bilda oss och genomskåda makten för att kunna förändra....

Ett sätt att bilda sig är att läsa SOU 150. Den borde finnas på alla folkbibliotek med självaktning. Det här är en tungt vägande bok som kan hjälpa oss i arbetet för en demokratisering/socialisering av Sverige.