För en spelare med så stor betydelse för Liverpool FCs historia är det
underligt att denne såg sin första fotbollsmatch när han var tio år. Så
är nämligen fallet med Steve Heighway. Född i Dublin, studerade den
snabba yttern på Warwicks Universitet efter att hans familj flyttat till
England. Där doktorerade han i ekonomi. Som yngling höll han på Sheffield
United men trots att hans far var engelsman valde han att representera
Irland, hans födelseland.
Heighway upptäcktes av Liverpool då han spelade som amatör för det framgångsrika
Skelmersdale United och skrev på för Bill Shanklys Liverpool 1970. Det var
Shanklys högra hand, Bob Paisley son som hade upptäckt den 22-årige Heighway
då han spelade en match mot South Liverpool och rekommenderade honom för
sin far. Paisley beskrev honom senare som "Den bäste amatörspelare jag
någonsin sett".
Förstalagsdebuten gjorde han i en Ligacupmatch mot Mansfield i September
1970. Han blev reguljär spelare i det lag som nådde semifinal i Europacupen
det året. Heighways fart och känsla för mål var en viktig del i laget och
han gjorde sit första mål i Europa då Hibernians slogs med 2-0 på Anfield.
I samma lag fanns Roy Evans, dessas två stigar skulle korsas många gånger
genom åren. Han gjorde sin ligadebut mot Chelsea på Anfield, tidig oktober
och gjorde sitt första mål i 2-0 vinsten över Burnley nästa match. Det
var det första av många viktiga mål för den irländska vänsteryttern.
Han gjorde 3 mål till i ligan denna säsong. Han gjorde även Liverpools mål i FACup
finalförlusten mot Arsenal (2-1)
Det största minnet av Heigwaysom LFC fans har av honom är hans snabbhet
och skicklighet på sidan där han skapade massor av mål för Kevin Keegan
och John Toshack. Ligavinsten 1973 grundades av Heighway och högeryttern
Ian Callaghans upprepade teroriserande av diverse långsamma försvar.
Heighway vann nästan allt man kunde vinna i Rngland då med bland annat
två UEFA Cupvinster. 1974 hade Heighway ett mycket mer lyckligt besök på
Wembley då han gjorde det andra målet i Liverpools 3-0 seger över Newcastle
United i FA Cupfinalen.
Ett år senare ledde en andraplats i ligan till Heighways enda titellösa
säsong i klubben. Detta gottgjorde han med fyra mästerskap på de närmsta
fem åren, den andra UEFAcupsvinsten samt en liagcupvinst. Höjdpunkten på
hans Anfieldkarriär var Europacupsvinsterna 1977 och 78, i laget 1977
gjorde han det avgörande målet i semifinalen mot FC Zürich. Under hela
säsongen skapade han utrymme för Keegan och McDermott genom att dra isär
backlinjerna med bravur. Hans mål var en riktig läckerbit då han rundade
två försvarare innan hans precisionsskott slog målvakt Grob och gav
Liverpool det så viktiga ledningen i bortamatchen. Han gav de schweiziska
försvararna mardrömmar och skapade den avgörande strafsparken som Phil Neal
säkert satte till 3-1.
I finalen spelade han i anfall med Kevin Keegan mot Borussia Mönchengladbach
Utrymmet han skapade för de andra spelarna den matchen då han band försvararna
till sig själv är ett mycket fint minne från den matchen i Rom. Nästa år
spelade han i förstalaget under hela säsongen men satt på bänken i UEFAcupfinalen
detta år. Han bgyttes dock in på Wembley då Brugge slogs med 1-0 på Wembley.
Den sista stora matchen för "Super-Steve" i Liverpools tröja var Ligacupfinalen
1981. Hans stjärna hade vid det laget börjat dala och det sista framträdandet
i den röda tröjan var den 8 april samma år då Bayern München kom till Anfield
i Europacupen. Han byttes ut i 0-0 matchen och såldes senare till den
stjärnspäckade amerikanska ligan och Minnesota Kicks.
När han slytade med fotboll kom han ändå tillbaka till Anfield som ansvarig
för ungdomsutvecklingen där han jobbade tillsammans med gamle lagkamraten
Roy Evans. De två ledde ungdomslaget till deras första seger i FA ungdomscupen
1996. Man kan fortfarande se honom på Melwood där han hjälper kidsen i
träningen. Han räknas numera som en av "de vise männen" på Anfield även
om inte så många känner igen honom. Gamle lagkompisen Alan Hansen har
till och med fällt följande kommentar om den då 47-årige Heighway efter
att ha sett en intervju med denne: "Var det inte han som var Steve Heighway".
En sak är säker -han var Super-Heighway redan innan sånt var populärt.
