Barnes spelade 21 landskamper för England när han spelade för Watford,
och visade sin världsklass med ett imponerande mål, skapat och slutfört
på egen hand mot Brasilien på Maracana 1984. Målet blev senare en sorts
milsten i hans karriär då kritiker alltid efter detta har jämfört hans
insatser med detta mästerverk. 1987 blev det uppenbart att Barnes höll
på att lämna Watford och Liverpool var då den ledande inhemska spekulanten
på Barnes namnteckning. Hur som helst så höll Barnes ut och väntade på
ett erbjudande från en utländsk klubb innan han slutligen skrev på för
en summa vad då var ett fynd, £900.000 (drygt 11 miljoner kronor).
På grund av tiden det tog för honom att skriva på tvekade en del av
fansen på hans lagkänsla och offervilja för laget, men all tvekan blåste
bort i och med Liverpools sensationella start av 1987/88s säsong. Barnes
och Peter Beardsley ersatte förtjänstfullt den flyttade Ian Rush (Juventus)
och Liverpool förlorade inte en ligamatch fram till mars och nådde ett
delat rekord med Leeds på 29 matcher i rad från seriestarten. De slog
lag efter lag med kraft speciellt på Anfield.
Barnes verkade ostoppbar på sin vänsterkant där han skapade chanser i
för andra i straffområdet eller chanser som han själv tog väl vara på.
Många matcher var absolut världsklass och mest värt att notera är
matchen hemma mot QPR i november som många rankar som hans bästa någonsin.
Liverpool verkade bestämda att avsluta säsongen med sin andra dubbel på
tre år, men med ligan redan vunnen förlorade de FA-cup finalen mot
Wimbledon i en av de största chockerna på de senare åren. Barnes vann två
prestigefyllda utmärkelser detta år nämligen Footballer of the Year
Award (Englands motsvarighet till Guldbollen) och PFA Player of the Year.
Detta som den andra spelaren som vunnit båda samma säsong, den andra är
även han en gammal LFC spelare, Terry McDermott.
"Digger" som fansen döpte honom til fortsatte att vara en viktig del av
det framgångsrika Liverpool laget under Kenny Dalglishs ledning. En ny
dubbel missades precis 1989 då Arsenal vann med 2-0 på Anfield och tog
ligan medan Liverpool vann ett känsloladdat post-Hillsborough Cupfinal
möte mot lokalkonkurrenterna Everton. Men ligatoteln togs hem igen 1990
då Barnes vann PFA Player of the Year award en andra gång Barnes var
också med i England trupp till VM -90 i Italien, även om han misslyckades
där. En del säger att hans viktigaste insats var att rappa på den Engelska
VM-sången, inspelad av New Order, vilket han gjorde med bravur.
1991 när Greame Souness blev manager fick Barnes svårare tider. Under
Souness, verkade det som om Digger jämt var långtidsskadad eller ur form
och med tiden förlorade han mycket av den snabbhet han hade haft.
Liverpool saknade en bra anfallspartner för Rush och Souness testade
till och med Barnes där uppe utan någon uppenbar framgång. Barnes var
också en av de mest högljudda kritikerna till Souness. Matchprogrammet
för Souness' sista match i Liverpool - en hemmamatch i FA Cupen mot
Bristol City som slutade oavgjort- inkluderade en skriven ursäkt från
Barnes som möttes av stor kritik i pressen.
John Barnes förhållande med nästa manager kunde knappast bli annorlunda
Under Roy Evans, blev Barnes flyttad till central mittfältet, där han
skulle använda sina skickligheter och sin inteliigens för att leda laget.
Ian Rush hade dock kvar kaptensskapet tills han bytte till Leeds 1996
och Rush var den som fick lyfta ligacupbucklan på Wembley 1995, Barnes
blev dock mer och mer den informella kaptenen på plan. Barnes nya roll
var omdiskuerad bland fansen, några tyckte att han var för långsam och
skulle sluta, men Roy Evans och många fans med motsatt tycke såg Barnes
som en viktig del i Liverpools lag. Då Paul Ince, tidigare ManU flyttade
till LFC blev dock Barnes överflödig i laget. Ince var en typisk ledarfigur
som tog över kaptenskapet och Barnes flyttade till Newcastle säsongen 97/98.
Barnes är en mycket bra taktiker som troligen kommer att bli manager.
Kanske blir han Liverpool Football Clubs nästa manager...
John Barnes, född på Jamaica, son till en officer i armén och en TV-
hallåa. Han åkte till England för sin utbildning där han upptäcktes av
den uppåtgående klubben Watford Football Club. Som en offensiv
vänstermittfältare i gamla skolan spelade Barnes en viktig roll i Watford
som gick upp från Fjärde Divisionen till högsta under ledning av managern
Graham Taylor och ordförande Elton John (just den Elton John). Watford
nådde sin topp med en andraplats efter Liverpool i ligan 1983 och en FA
Cupfinal mot Everton året efter. Barnes spelade matchen som Everton
vann med 2-0
FÖDD: Jamaica, 7.11.63
TRANSFERSUMMA: £900,000 (från Watford, Juni 1987).
MATCHER I LFC: 353.
MÅL: 99.
TITLAR: 79 Landskamper för England.
ANDRA KLUBBAR: Watford, Newcastle.
