Som reformist tar jag avstånd från de av våld präglade regimerna i forna öststaterna. Den stora skillnaden mellan en kommunist och en socialist, som jag hävdar mig vara, är kommunisternas förakt för oliktänkande och därmed folkstyre. Det är skrämmande hur det i många länder förekom utrensningar av de som inte ansågs tycka eller vara rätt. Viktigt är dock att skilja på vad dessa regimer har kallat kommunism och vad kommunismen "föreskriver". Visst, stalinism och andra efterkommunistiska ideologier är otäcka, men man bör komma ihåg att även socialdemokratin har sina rötter i marxismen. Humanism är också en del av socialismen och detta trots en del smutsiga rester från förr inom socialdemokratin. Smutsiga rester som det inte finns en enda anledning till att förneka eller förklara. Oförlåtliga är vad de är. Det jag närmast tänker på är tvångssteriliseringarna som genomfördes från 20-talet och framåt.
Om jag skulle försöka se ett mål längre fram i tiden kommer jag ofta fram till samma sak. Ett samhälle utan profit. Det vill säga ett samhälle där inte pengavärdet styr, utan människovärdet. Givetvis ligger denna vision, kanske utopi, väldigt långt fram och på vägen dit måste man ha provisoriska utopier. Detta uttryck, myntat av Ernst Wigforss. Läs mitt specialarbete om Wigforss Uttrycket kan tolkas på olika sätt men jag väljer att tolka det som att man på vägen till något större skapar sina egna mål lite närmre verkligheten för dagen. När man sedan nått dit är man en bit närmare det långsiktiga målet. Varje resa börjar med ett steg. Jag hoppas på att fler människor skall upptäcka den vägen mot socialism, och ansluta sig till vår folkrörelse där vi tillsammans kan nå våra mål. Om man nu skall återgå till lite hederlig pragmatism ska jag nu komma in på lite mer konkreta ting. Boende i den stolta huvudstaden Stockholm drabbas jag lite då och då av borgarnas illdåd, och då speciellt lusen Stella Fare. Denna människa som verkar ha vigt sitt liv att förstöra all rimlig kommunikation inom denna stad. Inget förnuft finns bakom hennes förslag. Förvisso en rak linje, rör inga träd, eller grönområden på något som helst villkor. Exempel på puckoåsikter hon har: Jag blev upprörd över ett reportage i ABC, det regionala nyhetsprogrammet för Stockholm, om flygplatsbyggande i Stockholm. Där framgick en klart faktum: Det behövs en flygplats på Södertörn för att Stockholm skall kunna klara av efterfrågan på flygtrafik hit. I reportaget intervjuades även två mossiga skogsmullar från en sorts intresseförening.
Intresseföreningen hette: Aktionsgruppen mot flygplats på Södertörn Jag häpnar. Den hade lika gärna kunna hetat Skit i att Stockholm
är en storstad och plantera grönskaer överallt! Det är dags att inse för alla att om vi vill att Stockholm inte skall isoleras från övriga
Europa så är det dags att föra en seriös storstadspolitik. Den ideologi som verkar styra SSU för tillfället är demokratisk centralism. Så mycket makt som möjligt skall hamna i händerna på ledningen och de centralt anställda ombudsmännen. Medlemmarna får mindre och mindre att säga till om. Som ett led i detta ingår utbldningen av en "SSU-armé". Det låter kanske lite drastiskt att säga så, men när man på de grundläggande medlemsutbildningarna tar bort fokus från ideologisk och historisk bildning och diskussion överför fokus till medlemsvärvning och a-lottsförsäljning, som gynnar SSU centralt, då börjar man fundera. När ledningen dessutom inte hanterar olika delar av SSU på samma sätt, då har en process som kan sluta i spittring påbörjats. Pengar ansamlas centralt och delas då och då godtyckligt ut till de delar av SSU som "förtjänar" dem. Vissa delar av SSU har inte pengar så det räcker till ordentlig verksamhet och medlemsvård medan andra delar har så det räcker och blir över och som hela tiden blir tilldelade mer av kakan. Istället för att rikta pengar efter behov riktar man dem efter huruvida de ansökandes politik överensstämmer med centrala SSUs politik. Vilket slutar med att de delar med en viss politik snabbt blir utan pengar och därmed utan rimlig chans att bedriva en lyckad verksamhet som gynnar hela SSU.
Men jag är inte uppgiven, det finns massor av bra folk i SSU och vi kan tillsammans göra organisationen bättre!
Punkbandet Köttgrottorna (Läs på musiksidorna)
sjunger i sin låt Propaganda så här: En något fördömande men ack så sann iaktagelse |